Archive for the ‘tankar’ Category
These damned hands!
I am a person who likes to touch things. I like the textures, the rough bits and the subtle things. Wherever I go, I tend to touch atleast something on the way. It’s not a compulsion, and I don’t feel bad when and if I don’t, but why deprive oneself of such simple pleasures?
Also, I have rather bad memory for faces; I have mild problems remembering peoples faces, especially if they’re new to me. Stupid things – like my friend who claimed to be “the proud result of a thousand years of nordic inbreeding” and liked to sing Bellman tunes. We don’t really hang anymore, but he’s there, in the back of my head constantly.
Or the friend who had a band called “Alkis in shades” – alcoholic in sunshades, a play on Alice in chains. Or the genious who coined the phrase “best thing about peing in a group is that you don’t know who smells like kaviar“, which I consecuently turned to the title of this blog.
As usual I digress.
The touch
I have a hard time remembering faces. A good memory of silly things or basic fuckups – and a very good memory for touch. You should try touching things. The roughness of old concrete or a brick wall. The smooth stickyness of clean glass, the subtle – almost electric – feeling of fingertip against fingertip. Try it; it’s both interesting and sensual. Even the feeling of the keys on the laptop, or the soft abrasiveness of it’s many cables: highly interesting and very pleasant (in a totally non-sexual way).
As a consequence of all this, I – like many others – like to be touched. Pair this with the memory of touch, the feelings in my fingertips, palms, forehead, lips, nose, even feet. The memory of surfaces, soft, hard, rough, silky, the bow of a brow, the soft skin on the inside of the forearm
…
Damn these hands!
Tog mig en funderare häromdagen, en funderare kring våld rent generellt; kom fram till att våldet var värre förr, exempelvis på åttiotalet. Våldet är mildare idag, enklare.
Förr gick folk omkring med nävar – om du skulle ge dig på någon så fick du bokstavligen ge dig på någon – alltså gå nära, såpass nära att du kunde trycka iväg en snyting mot en förväntansfull näsa. Ett fåtal gick omkring med kniv – men även där gällde samma grundprincip: närheten. Om du ville kniva någon så fick du komma inpå livet (kastknivar var inte jättevanligt, och det var inte direkt någon som gick omkring med pilbåge) och därigenom utsätta dig för möjligheten att själv åka på stryk eller råka ut för blodvite.
Idag råder – iaf om vi ska tro på media – ett något annorlunda förhållande. De som förut bar på knytnävar bär numera kniv, de som var utrustade med kniv bär allt oftare på skjutvapen.
Själva grejen med skjutvapen är att de fungerar bäst på lagom avstånd. Pistolen låter dig “ta hand om” din motståndare utan att du behöver komma nära inpå – kanske till och med utan att det tilltänkta offret märker dig.
Det gör dessutom stor psykologisk skillnad, då det är fan så mycket enklare (sägs det, jag har inte provat) att ge sig på någon via proxy – dvs pistolkulan – än direkt via nävar eller kniv. Varför tror ni poliser har pistoler (de riktigt råa kör väl med batong, i och för sig)?
Alltså var det värre förr – när den som gav sig på dig verkligen menade det; råare, mer bestämt, mer… direkt. Idag är det enklare, lättare, fegare och kanske mer lättillgängligt – med värre konsekvenser i form av galningar som skjuter in i folkhopar (som vi sett både i vardagslivet och det politiska, både bland privatpersoner och “lagens upprätthållare“), beställningsmord av distansmodell, drajvbajs och så vidare.
Går det att säga att det var värre förr, men sämre idag, eller kräver det någon sorts av kvalitetssäkring?
Nu slänger jag på manschauvinistläget: Just nu glor jag på en tandläkare som hade fått dra ut mina visdomständer precis vilken dag i veckan som helst! wow!
så, nu kan jag stänga av manschauvinistläget igen. skönt. (o:
Det här var vackert!
Trots allt så är det inte jorden vi förstör, för jorden klarar sig med allra högsta sannolikhet. Förstörelsen ligger i det som ger arten människa – en hårlös, bilateralt symmetrisk kolbaserad varelse av typen primat (eller om det är släkte, familj, vadsom) – en fast grund att stå på. Överlevnaden är vår egen, för när vi dödat den sista valen, klubbat den sista sälen och ätit upp den sista fågeln – så lurar naturen själv ut hur den kan skapa nya liknande livsformer igen… så som den gjort otaliga gånger förut.
Tragiken ligger väl egentligen i att vi skulle kunna leva på ett sätt som garanterar vår överlevnad som art redan nu, redan idag. Men vi väljer att skrika LALALALALA, hålla för öronen och blunda för allt vad vi är värda.
Hurra för oss!
Det finns egentligen inte så mycket att säga: har gjort så ett par år, det funkar och håret mår bra av det. “Tvätta” i varmt vatten, handduks- eller lufttorka och dra igenom ett par drag med hårborste.
Varför skulle det vara bättre att schamponera bort hårets naturliga skyddande lager av fetter och oljor bara för att slänga i syntetiska i form av exvis balsam?
Nej, det luktar inte illa… det luktar hår.
…iaf inte från de mest uppenbara svenska källorna. Detta beror oftast på att jag blir så jävla deprimerad av den utbredda dumheten. Ibland, dock, så dyker det upp grejor som får mig att höja ett ögonbryn (många månaders träning där) och reagera lite…
Exemplet hastighetsövervakning med kameror. Jag är för då jag tycker det är förbannat obehagligt när folk blåser förbi en i hastigheter som ibland ligger på långt över dubbla det tillåtna (på motorvägar) – i synnerhet de gånger jag kört motorcykel – och skulle nog även förespråka någon sorts övervakning av avståndshållning trots att jag i princip är emot övervakning.
Dessutom vet ju varenda idiot att energin i en krock ökar med kvadraten på hastigheten, vilket gör ganska stor skillnad (påverkar även slitage på fordon, vägar, miljö, etc). Nå.
Icke desto mindre tycker jag att kameror på landsvägar mest verkar vara någon sorts kassako för vägverket, polisen, eller vem det nu är som cashar in på det, för personligen tycker jag att det vore mer värt att filma överträdelser som sker inne i städerna; vid övergångsställen, skolor, busshållplatser och liknande. Lite grand som i Danmark, eller åtminstone Köpenhamn. Sedan tycker jag iofs att deras cykelbanelösning är rätt puckad, men det har väldigt lite med diskussionen ifråga att göra.
Vad gäller kameravarnare, i form av exempelvis GPSer med inlagda databaser för de olika ländernas kameror, är jag också helt klart för. Om inte annat så får de idioterna att sakta ner när de får tips om en kommande kamera. Skrev jag idioter? Ja, det gjorde jag visst – och avslöjade därmed vad jag tycker om folk som tycker att det är deras rätt att köra för fort bara för att de kan och vill.. ojsan.
Punkt.
1. När vi alla så småningom i en nära framtid gått över till alternativa energikällor (och det kommer vi, för utan olja har vi ingen plast. Tror ni verkligen att _bensinen_ är det viktigaste när det gäller oljan? Tänk “polymerer”) och många bilar – kanske de flesta – drivs av väte; universums vanligaste atom.
Kommer vi då inte få förhöjd luftfuktighet till följd av all ånga som kommer att produceras och därigenom en påverkan på växthuseffekten? Jag vet inte om den ökar eller minskar, men något borde väl hända?
2. Eftersom vi plockar så mycket skit från planetens inre – om än på (än så länge) relativt grunda nivåer – och flyttar upp det till markytan och därovan. Kommer då inte jorden att rent faktiskt, så småningom, snurra långsammare? Hur påverkar detta klimatet? Hur påverkar det jordens omloppsbana? Hur påverkar det jordens balans, och därigenom jordaxelns lutning?
Om vi i framtiden börjar flytta material från månen, hur ska vi kompensera för förändringarna i massa? Skicka ut soporna som landfill till vår kära ost?
Sådana små tankar sysselsätter jag mig med för jämnan.
Återigen en artikel om miljöförstöring, klimatförändring, värdeförstöring, etc, etc, etc. Dagens nyheter citerar Bonnie Burnham på WMF:
–Men eftersom det är vi människor som byggt dem står det också i vår makt att renovera och ta hand om dem.“
Jag skulle vilja lägga till “eller så lär vi oss av misstagen, låter bli försök att maskera dem och börjar på ny kula” eller något ditåt. Det är lite lustigt, och inte på något hahaha-sätt direkt, att vi – samtidigt som vi uppenbarligen är övertygade om att vi kommer existera i all evighet (vi diskuterar ju redan hur vi ska överleva när solen brinner ut!) – är så frenetiskt sysselsatta med att bevara, eller kanske rättare sagt sätta vårt spår på den här jorden. Till viss del åt kommande generationer, men rimligen även åt kommande dominerande intelligenta arter (om nu något sådant inträffar igen (ja, det tror jag)) som tar över om någon miljon år. Varför denna strävan att lämna spår. Alltså, om vi nu ändå ska leva för evigt? Varför denna kulturella och arkitektoniska graffiti – nu när vanlig jävla sprayfiti inte är DetSomGäller[tm]?
Jag vet inte, kanske jag yrar efter för lite sömn, för mycket tvätt och generellt sett alldeles för mycket människotrötthet. Vi har rivit en kockumskran och gått vidare kan vi inte fortsätta med vad som säkert kan vara en god tradition? Jag menar inte att vi inte ska lära av vår historia, men med kunskapen om att det enda vi lär oss är att upprepa den på allt vidrigare sätt så kanske det kan vara läge att även blicka lite framåt? Alltså även när det gäller våra eventuella lämningar? Om det är så att vi är så dåliga på att hålla koll på vår miljö så kanske vi inte förtjänar att bli hågkomna, vad vet jag..
Vilket bättre märke skulle vi förresten kunna lämna som minnesstod över den civilisation som var (vår) än ruttna miljonprogramsbyggen – återintagna av naturen – sinade oljekällor och ett gäng stora radiaksmittade kratrar här och där.
Mah.. jag är säkert bara bitter igen.
På tal om graffiti (hur det nu stavas): om nu bronsålderns hällristningar var en form av graffitti (ja, det var det, kan vi alla gå med på det?) så borde ju alla stans graffare faktiskt attackera väggarna inte med färg utan med sladdlösa överhandsfräsar, betong, stenar och allsköns annan… utrustning och materiel. (bra ord!)
amoxa
morpheo
Min luktar oxo fisk 