Svar till kommentarer på "reaktioner i tvåordsformat"

2007-05-18 in kommentarer, svar

Det blev lite för långt att lägga i kommentarerna, känns det som.

Till Mats:
Fusket med falska handlingar är så omfattande bland annat för att reglerna är så hårda – åtminstone är det vad jag tror. Givetvis kommer en minoritet alltid(?) att fuska – men ska vi paja för resten av den anledningen? Ska vi fimpa de sociala försäkringarna bara för att ett gäng puckade (fördomar, fördomar, jag vet – jag är blott människa) sverigedemokrater fuskar?

Vad gäller assimilation så är det ett ganska tveeggat svär det där, eftersom vi svenskar gärna sluter oss till våra egna grupper och sätter våra barn i svenska skolor, etc, när vi flyttar utomlands – och då sker det oftast inte av tvång (alltså flytten). De “medeltida mönsterna” är oftast inte vad folk flyr från, vilket jag försökte rapa ur mig.

Det är klart att vissa, ett fåtal – nota bene, flyktingar från muslimska länder kan ha den inställningen – hur skulle du själv reagera om du som troende (rentav fundamental? ponera bara, jag säger inte att du är någotdera) tvingades fly till Iran, Italien eller [valfritt land med fundamentalistiska yttringar]? Antagligen skulle även du känna att du sover med fienden.
Som en parentes kan jag tillägga att bland somliga latinamerikaner var längtan hem ofta så stor att den manifesterade sig i ett slags “vaffan ska jag göra i det här skitlandet”, etc, etc…

Problemet, som jag ser det, med islam är inte bara att många är fanatiker utan att just den tanken antagligen famlar efter fotfäste bland våra övriga fördomar. Jag har inte träffat någon fundamental terrormuslim (uppvuxen som jag är i Rosengård och Kroksbäck och dessutom i brist på bättre ord) som varit troende från början – de “värst religiösa” har alla varit konvertiter. Med detta inte sagt att alla som konverterar är fanatiker, men du förstår kanske vad jag menar. Faktum är att inte ens de var den typen av muslimer.
Det omvända förhållandet gäller svenskar (och latinamerikaner) som är pingstvänner och/eller jehovas vittnen. Dessa är väldigt ofta födda in i tron och är långt mer fanatiska och fundamentalt vrickade (ursäkta) än sammanlagt alla muslimer jag umgåtts. Nu är inte jag som ensam person något som helst underlag för korrekt statistisk grund, men…

Jag kallar mig själv militant ateist, dessutom långt innan aftonslasket började med termen. Det jag ser av religioner är tyvärr oftast skiten – kanske beroende på min grundinställning, men säkert även på grund av religionen i sig och dess inneboende natur. De “vissa kristna” du talar om är nästan garanterat lika många, procentuellt sett, som de “vissa” muslimer som xenofober och media väljer att lyfta fram. Tyvärr så tror jag att felet snarare ligger hos oss än hos dem. Eller tja, tyvärr och tyvärr.

Sen snöade jag nog in lite för mycket på “medeltida mörker” etc. Ett kan jag säga dig – Pia Kjærsgaard bryr sig om att omvända och hjälpa muslimer lika mycket som du bryr dig om att hjälpa humlor att bli getingar – om jag tillåts raljera lite, så vad gäller resten säger jag bara: Du får gärna kämpa emot förtryckande symboler som slöjor om du vill, men i konsekvensens namn får du även kämpa emot mer “västerländska” symboler, som exempelvis tortyrredskapet som hänger runt många kristnas halsar.

Själv ser jag inte något problem med slöjor, hijab, burkor eller vad som. Jag tycker inte direkt om dem, men jag ser inte problemet – och nej, jag ser verkligen inte det medeltida mörkret.
Kanske är jag blind – jag tror inte det.

Till Edvin:
Tackar! (o:
Jag gillar svordomar, vilket kanske gick att utläsa. Tycker inte att de förringar språket, snarare tvärtom – men det får bli en separat text – tack för uppslaget!
Din portfolio var inte dum, hörru! Rhinoceros har jag inte använt på år och dar, bokstavligen!