Archive for the ‘död’ Category
…gör han det med en ordentlig grabbnäve grovsalt i såren!
Andra bloggar om: jörg+haider, död
Till den som kommenterade mitt inlägg med “Dra åt helvete, din antimänniska! Vila i frid, Jörgl” – jag vet en som hann före dit, och han var ganska tankad på vägen! (Verkar ganska välförtjänt i mina ögon.)
Jag såg Pink Floyd 1994, under pulse-turnén, i en spelning som kantades av ösregn och klar himmel, flygförbud och tre timmars tappad haka, en spelning som – av fansen – jämfördes med den i Köpenhamn, där danskarna tydligen bara fick uppvärmningen till Göteborg.
Efter det började jag lyssna på bandet på allvar, hela tiden med hopp om en återförening jag skulle kunna se, men medveten om att de är gamla nu, gubbarna. Antar att alla förhoppningar är skjutna i sank nu, Richard Wright har slutat klinka på tangenterna.
Ur Great gig in the sky:
“And I am not frightened of dying, any time will do, I
don’t mind. Why should I be frightened of dying?
There’s no reason for it, you’ve gotta go sometime.“
“If you can hear this whispering you are dying.“
“I never said I was frightened of dying.“
Medier: DN, SvD, DN, Aftonslasket,
Andra bloggar om: Pink Floyd, musik, död
Chef – eller Isaak Hayes då – har kilat vidare och äntrat det där ufo:t han så länge väntat på. En scientolog mindre då, mao. (När jag dör hoppas jag åtminstone nån kommer att utbrista i ett spontant “äntligen!“)
(Nej, jag vet knappt vem Bernie Mac är var, så jag tänker inte yttra mig mer än så här)
Andrea Pininfrina, känd och berömd (på alla sätt och vis) från Pininfarina – som bland annat designat Ferrarris och andra lyxbilar, inklusive Volvo C70 (nåja, dyr bil åtminstone), men även mobiltelefoner, gympaskor(!) och givetvis en hel del annat – har dött i en MC-olycka.
Jag är inte mycket för designers (mer för design) men det är ju helt klart att företaget lämnat ett ordentligt avtryck i designhistorien. Kanske lite bilbilder sådär avslutningsvis?
Andra bloggar om: Pininfarina, död, liv, design
Det sägs att definitionen för hur utvecklat ett samhälle är ligger i hur det landet behandlar sina sämst ställda… Givet det så är det ganska enkel sak att konstatera att Det Stora Landet i Väst, himmelriket på jorden, “världens största demokrati”, “frihetens fanbärare” (och så vidare) befinner sig någonstans kring stenåldern – med allt vad därtill hör.
Det är en tragisk insikt, men det som skiljer människan från övriga djur är – som jag brukar säga – att vi är den enda art som systematiskt och kategoriskt fördriver tiden med att utrota oss själva och varandra.
(Ja, det är lika illa annorstädes, men USA är ett av dessa länder som kan få för sig att kritisera Kina för att de tillämpar dödssstraff – denna idiotiska metod att göra sig av med icke-önskvärda – medan de själva avrättar underåriga, mentalt handikappade, oskyldiga, etc på löpande band.)
Andra bloggar om: USA, dödsdomar, samhälle, kriminalvård
Verkar som att jag som vanligt är sent ute med att snappa upp allmän information. Anledningen till detta är troligen att jag inte tittar på TV och att jag får mina nyheter från andra ställen än de vanliga, i synnerhet when in Sydamerika. Hur det än är med saken så har George Carlin gått och dött, och för oss som gillar intelligent komedi är det rätt jävla tråkigt, men nåja, han lär ju garanterat inte sitta på ett moln i himlen och le ner mot oss mellan sina jävla harplektioner. Det är alltid en tröst.
Andra bloggar om: George Carlin, komedi, död
Albert Hofmann – LSD:ns fader – har kilat vidare (du som vill kan läsa “trippat vidare” om du så önskar)… och som av en ren slump verkar artikeln i Dagens Nyheter vara skriven av någon som just fått i sig lite hallucinogener.
Lustigt! (:
Life in space!
Now they claim there’s life in space! The answer to that has got to be the classic: “No shit, Sherlock!?” Because, really, if you want proof of life in space, all over the place, all you have to do – really! – is to open your eyes and look around. Life’s abundant; everywhere on this mostly harmless pale blue dot we call home there is life, from the darkest and deepest pits to the highest mountains, from the most acid lakes to the coldest Antarctic deserts. Life! All around us! And you know what? We are in space! Really! We are!
The only thing we actually need proof of is that there’s intelligent life in space – looking around doesn’t really help there – and, as someone said: “the best proof of intelligent life in space is that noone has tried to contact us“
And us folks are so deprived of imagination!
The thing is this: Whenever there’s talk of life (as in the aforementioned “life in space” (spoken with an ominous voice) piece) people, or scientists, always raise the issue of water and oxygen. Water and Oxygen – the very foundations of life itself! (Sometimes light is claimed aswell)
Although there actually excist creatures, on this very earth, which survive on sulfur, acids and such (I might be wrong here, bare with me).
Let’s phrase the question about life. What is life? (it’s a big question, so it comes in big letters!)
I have a simple answer – but then again I’m no scholar, merely a designer – to this and it goes a bit like so: Life is what proliferates itself (i.e what “gives birth” to other life), what feeds itself, survives, procreates (yes, I’ve said that) and – eventually (perhaps) even dies.
So, does this mean that life should be an organic conundrum of organs, matters, fluids and such, or could life be something like a self-sustaining computer/robot-system which has the abilities to learn from it’s own mistakes (i.e some sort of neural network or similar), procreate (since it may or may not be in control of manufacture which creates other machines like it, feeds itself (by means of, say, electricity) and at roads end perhaps even dies (by accident, wear, letting go of its magic blue smoke)?
Or to make it a simple statement. Imagine for a second that there’s Transformers in space, you know: Autobots and Decepticons – the likes of Optimus Prime and Megatron. They wouldn’t they atleast consider themselves as alive, life even? Would we?
I think we’d have some really pissed of bots on our hands – or in our back yard – if we claimed them less than life, less than alive.
Use your imagination, folks! Space in endless (well, sort of) – and so are the possibilities!
(And so there was another question: Is life life if there is no death?)
…som berör.
Ganska ofta skiter jag ett relativt stort stycke i publika personer som dör, inte för att de inte är värda respekt eller så, men mest bara för att de inte “ligger nära nog”.
Nu har både Hans-Uno och Pavarotti kilat vidare. Det är synd.
Cancer i pancreas är dessutom en dold jävla mördare. Hittas inte förrän det är “du har 3-6 månader”.
Nåja.
amoxa
morpheo
Min luktar oxo fisk 
