Archive for the ‘resor’ Category
Tänk om – jag gjorde det för över ett decennium sedan. Mycket lite har förändrats sedan dess, både vad gäller Turkiet och min inställning till semestrar i landet. Detsamma gäller för övrigt Israel och andra länder som sysslar med att systematiskt förtrycka (och mörda) sin egen befolkning.
…om fem timmar sticker de på riktigt, 18 timmar senare sådär så träffas vi igen!
Igår – nej, jag ljuger: Tidigt idag, på bussen från Santiago mot Valparaiso, precis innan den sistnämnda staden börjar, precis i en yrvaken dimma, precis när jag ser de första husen förtvivlat klänga sig fast mot klippan råkar jag ut för en väldigt märklig tanke.
Jag är hemma!
Inte “här”, inte “framme”, inte “tillbaka” – utan “hemma”. Det är en väldigt underlig tanke (låt mig betona detta) för att komma från min hjärna; jag är en person som inte så länge jag kan minnas varit hemma någonstans.
Den visste var den tog, kan jag berätta. Ganska snabbt rinner en jävla massa skit av mig och jag tvingas konstatera att nädu, all skit som du grubblat på… fimpa den!
Såhär enkelt är det, det här är vad jag på ett par sekunder kom fram till: Jag är inte Svensk™ – har aldrig varit – och jag är inte Chilenare™ – hann aldrig bli. Varken varken eller eller utan både och.
Efter 30+nånting år är det bara att inse och omfamna, efter 30+nånting år av vad det nu varit är jag hemma.
Hemma.
Inte i Sverige, inte i Chile – men på bägge platser och framför allt i Valparaiso och Malmö . Så enkelt kan det vara att vända blad.
Alltså, jag är inte den som är den i vanliga fall, men det här var lite osmakligt. Ja, den är riktig.
Att vandra i huvudstaden
Besökte Santiago – landets huvudstad – idag på förmiddagen. Den är väl ungefär som alla andra huvudstäder; den har sitt stora torg, den har statyer som minner om Mapucheindianerna (ett av urinvånarfolket) och en hel jävla massa affärer. McDonkan finns givetvis – jag lånade deras wlan (eller waifai som de säger här) – så även Kentuckys Friterade Kycklingar och Birger Kung. Telefonbutiker finns överallt, men eftersom de bara säljer abbonemang och inte förbetalda kort, och eftersom SIM-korten dessutom säljs som en separat del som senare utrustas med abb. eller kontantkorterier så är det fullständigt omöjligt, mer eller mindre, att få ordning på telefonen så att den funkar som den ska. Jag skulle givetvis kunna köra på mitt svenska abb. och roama som fan, men det skulle allt svida i plånkan!
Inte heller har jag någon egentlig stans att bo än – alltså ingen telefon och ingen ny adress. Än.
…åka tunnelbana
Det underligaste med staden var nästan tunnelbanan. Tågen går inte på räls – även om det finns en skena att plocka el från – utan på gummihjul. Jag vet inte om dessa är luftfyllda eller solida, men icke desto mindre är det gummihjul. För att hålla tåget – som är förvånande modernt – stabilt i sidled så finns två skenor på ömse sidor och ett gäng stålhjul som ligger an mot dessa i 90o vinkel mot gummihjulen. Märkligt som fan. Dessutom ylar den när den kör. Santiago är överhuvudtaget ganska högljutt.
…och att skälla på en chilenare
Gick förbi en av de otaliga (otaliga!) småaffärerna som den här stans centrum är full (full!) av. Hela skyltfönstret är fyllt av naziprylar, emblem, lappar att sy på kläder och så vidare. Jag hajar – så blatte jag är – givetvis till och frågar affärsinnehavaren – så blatte han är – varför han har skyltfönstret fyllt av naziprylar:
– Hörru, varför säljer du naziprylar?
– Va?
– Ja, varför säljer du naziskit?
– (flinar) Därför att jag gillar dem?
– Vet du inte om att om du, en svartskalle, kommer att bli fullständigt ihjälslagen – ihjälslagen – om du råkar på en nasse?
– Eh…
– Kommer du till Sverige med sån skit på dig så kommer nazisterna att slå dig sönder och samman, det är ungefär så det fungerar där.
– Eh, men vad ska jag så långt bort att göra?
– Du är svartskalle, nazister gillar inte svartskallar vettu.
Här någonstans börjar snubben (en äldre snubbe, som säkerligen upplevt statskuppen och dessutom sägs vara vänster) flina fånigt och jag känner att det är lite skitsamma… så jag går min väg. Vi är ju faktiskt på väg till en kulle som vi ska klättra upp för.
Kullen är ganska hög, åtminstone ett hundratal meter och väl uppe vidtar nedklättring via den mörka sidan (alla sidor), följd av min mor och två mostrar samt den enas barn och en liten kusin från en annan moster som inte är med. Det var, för att använda ett milt ord, strapatsfyllt.
Det är natt nu. Hundarna håller sin sedvanliga nattliga serenad. Jag tror jag är ännu mindre hundmänniska nu än förr, om möjligt. Korkade djur. Verkar som att vi passar bra ihop, hundar och människor.
Today (Sunday) is my last full day in Sweden this spring and for a good part of the summer. Come Monday I’ll make a short jump (by train) over the waters to Copenhagen, and then – in a series of three jumps (one small, one large, and one small-ish) I’ll be there. In Santiago, Chile – preparing to meet family and perhaps future friends and also trying to find somewhere to live in Valpariso, where school is.
This will surely rock!
The sad part being I’m leaving my kids and my girlfriend behind, which really sucks, but… since I also feel the trip and opportunity to study abroad probably is a one-in-a-lifetime opportunity, adventure, whatnot.. it has to be done. Besides I’m hoping to be able to get all three over come June.
Those of you who want/need an address will get one, otherwise I’ll be on and in my regular electronic hang-places: this blog (mainly), mobilkoll, gpskoll, prylkoll, facebook, helgon, icq, msn, gTalk, skype and… well, that’s probably it.
I’ll keep writing (even on the plane), I promise to watch out for tall buildings which may or may not be in the way, and I promise to come back – one way or another (:
buh-bye now!
…this space will slowly trangress into becoming a travel-blog. Keys delivered, contract signed – countdown started. Flight date: 25/2-2008.
I’m gonna be blatte in blatteland (:
amoxa
morpheo
Min luktar oxo fisk 