Archive for May, 2007
Jag håller på att testa en mediaspelare åt www.mobilkoll.se – fick hem den igår. Idag lyssnade jag på musiken första gången. Rammstein, welle:erdball, Depeche Mode, ett gäng till fick åka över i en snabböverföring.
När Depeches “behind the wheel” landade de första virvelslagen i introt kände jag tårarna pressa på bakom ögonen. Otroligt.
transformers på riktigt, lixom (o: fast i kartong och frigolit..
Egentligen är den här miljödiskussionen som förs ganska förmäten. Det handlar, som egentligen alla – efter en stunds eftertanke – förstår aldrig främst om miljön, trots all kamouflage, utan snarare om oss i miljön.
Lustigheter, virus och ynka skorstenar
Lustigt är kanske ordet snarare; det är lustigt att vi, en art som förvisso populerat världen på ganska kort tid, anser att vi kommer existera för all evig tid – och dessutom faktiskt avser att göra det (vilken art avser inte det iofs). Människan har funnits i ett par tiotusental år i den form vi känner idag – säg hundratusen, så har vi klarat oss med viss marginal. Under denna tid har vi (ja, vi) lyckats utrota ett otal arter ur jordens flora och fauna. Ibland för vår egen överlevnads skull men oftast för att vi är just människor (filmen The Matrix beskriver oss som virus, vilket är både skoj och ganska träffande i det att vi tar över vår värdorganism och använder den för våra egna syften). Ett kan jag lova er: planeten kommer att överleva varenda hot vi som art kan leverera mot den. Tror folk verkligen att en eller ett par atombomber kommer att ödelägga allt liv på jorden? Gott folk! Det finns bakterier som kan överleva på kärnkraftverkens bränslestavar! Vad är då lite radioaktivt nedfall för denna form av liv? Bränsle? Mat? Kackerlackor, för att ta ett exempel, kan överleva utan huvud – och dessutom fortfarande fortplanta sig – under ett par veckors tid tills de svälter ihjäl. Vad kan vi göra mot denna form av liv?
Vad är våra ynka skorstenar gentemot de olika former av massdöd som jorden drabbats av? För 250 miljoner år sedan – under Perm-Trias – dog mer än 90% av allt liv ut. Vissa forskare säger att det var fler. Och kolla var vi är idag! Vad vi än gör, hur många mammutar och dronter vi än tar livet av så kommer livet att fortsätta – så som liv gör.
Liv… och evolution
Det finns liv överallt, det kommer antagligen alltid (nåja) att finnas liv överallt – vad vi än gör, hur vi än gör det (såvida det inte handlar om att knuffa in jorden i solen), kommer inte att ändra på detta. Alltså är det förmätet av oss att tro att vi kommer att ta död på planeten. Det är upp till universum att göra det – och universum är så mycket större än människan!
Vår jord har existerat i drygt 4,5 miljarder år – vi har existerat under bråkdelen av en nysning relativt sett. Kanske vi fortfarande finns kvar som art om ytterligare 100000 år, men om någon miljon så kommer vi definitivt att ha evolverat till något annat. Om vi inte utrotat oss själva först, men gissa vad!? Planeten kommer fortfarande att vara här!
Men vaffan!?
Jag säger inte att vi ska sluta vara miljövänner, jag säger inte att vi ska sluta forska inom energieffektivitet och miljöförbättrande teknik. Personligen cyklar jag fyra mil tur och retur till skolan, varje dag i stort sett, och formligen älskar elbilar. Dels för att det är energieffektivt och miljövänligt. Även för att det är tyst och smart. Intelligent teknik. Jag tycker så kallade miljövänner (jag är ju själv en sådan) gör rätt saker – dock av fel anledning.
Alltså. Agera miljövänligt, men snälla lägg av med att säga att det är för planetens skull – planeten klarar sig utan oss – utan säg det som det är: Vi måste göra det för vår egen skull. Om inte annat så kanske det smäller högre. Eller?
Jajaja, jag är vrång och enkelspårig, och dessutom egoistisk, men det här small högt iaf för egen del:
SF-Bokhandeln öppnar butik i Malmö! Yay! Tydligen är det inte skitsnack heller, så… vaffan – synd att jag pluggar (o:
Jag väntar på ett förbud av små, fristående skivbolag. Inom det snaraste! Små skivbolag is killing music!
Dessutom: är det verkligen bara jag som ser passagen om fusk på försäkringskassan där det konstateras att “Totalt kostar fusket Försäkringskassan runt 1 miljard per år. Det motsvarar den ersättning kassan betalar ut varje dag.“.
Alltså. I Sverige fuskas det på ett helt år lika mycket som f-kassan betalar ut på en dag. Jag vet inte om det bara är jag, men är det det som allt handlar om? Givetvis förstår jag att det är mycket pengar, men… en dag?
Vad tror ni skulle hända om vi blattar lade ner våra arbeten under en hel dag? Jag ska undersöka saken…
I min krafts dagar var jag proffsfikare – det kunde gå en hel dag med mig på diverse caféer, poesiuppläsningar och liknande. Idag var en sådan dag, bara 15 år senare.
Tillsammans med Micke (steelbath_suicide på helgon) tillbringade jag första delen av eftermiddagen i det vackra folkets sällskap på [populärt kaffehak] i västra hamnen, under snurrkuk och allt… och det finns ett grundläggande problem med sådana syltor. Nej, flera: överstylade och homogent formgivna bidrar de till en grav sjukhuskänsla med lätt klaustrofobiska inslag. Dessutom blir akustiken genomusel eftersom alla ljud studsar mot de rätlinjiga och lädriga möblerna på ett icke alltför smickrande sätt. Omöjligt att tala, omöjligt att tänka, omöjligt att umgås. När sedan stället fylls av blekta blondinklyschor i alltför djup urringning och motsvarande kjol eller bakåtslickad säljarfrilla med säljarsmile och taffliga loafers längst ner på de kassa chinosarna… då tar det-inte-så-vackra-och-trendiga-folket sitt pick och pack och går. Kajorna var egentligen det enda trevliga sällskapet för oss två trashankar.
Nå, färden vidare mot Möllevångstorget och det eminenta fiket Glassfabriken som för en gångs skull lyckades vara fullständigt genomsmockat med folk. Stilmedvetenheten är lika hög här, egentligen, men den känns mer naturlig, lite mer ohämmad och framför allt brokigare. Dessutom passar vi in fan så mycket bättre.
Glassfabriken är kul på det egna lilla sättet att alla inte riktigt har full koll alltid (o: – exempelvis så var det inte någon som visste att det skulle bli musik den här dagen. Ett par hyfsat bra småband spelade, bland annat ett som heter Minda (typ det enda namnet vi uppfattade; det fanns nåt som hette Siri-nånting oxo). Heljuste singer-songwritermusik med drag åt Heather Nova, Tidig Sheryl Crow (lugnare stycken) och ett stänk Sarah McLachlan.
Behöver väl knappast tilläggas att jag tyckte det var fantasmiskt trevligt.
Glassis stänger tidigt, vi förflyttar oss till Simpan – ett av stans trevligare fik – och jag börjar rita på cyklar. Alltså, jag råkar veta vad nästa industridesignkurs (projekt 3) ska handla om, så varför inte smyga igång redan nu? jag har idéer – fantastiskt nog.
Well.
Snubbar tittar på oss, bland annat en som heter Timothy(?) som vill att jag hjälper till med en mobil scen till Möllevångsfestivalen. Så vaffan, nu har han fått mitt nummer och jag är rökt (o; for a good cause!
Det är som sagt hög tid att bli aktiv igen. Knulla partipolitiken, jag vill leva kultur och politik på en helt annan nivå!
Jag babblar på bara, så vaffan. Bara för att han är så bra har jag länkat min vän Faidros därnånstans till vänster, med direktlänk till två av hans senaste feeds.
Fan, sommaren kommer att bli bra! Fan! Det här blev långt! Nu måste jag meka cykel, den vill inte leka med mig!
Kajor är coola :)
Manson släpper ny platta, det ska bli intressant att höra hur den låter – en eller annan klämkäck slagdänga har han ju lyckats få ur sig genom tiderna. Briljant snubbe annars, åtminstone att döma av de intervjuer jag sett.
Bilden är från DN via: Chris Young/AFP/Scanpix
Ibland inträffar det att verkligheten på något sätt överträffar dikten, och denna form av poetisk rättvisa är något som jag verkligen gillar (o: Undrar hur länge han får behålla marken innan någon bestämmer sig för att allt var ett korkat misstag.
Det är därför det ser lite keff ut emellanåt.
Men! I sommar! Vilken festivalsommar! Fuck Roskilde och hetteren, Hultsfred! kolla här: Peace&Love i Borlänge och Alternativfestivalen i Norrköping.
Sällan har jag varit så sugen!
Glad i hågen stegade jag, med klapprande cykelskor, in på lundatappen helt på det klara med att det var dags nu att premiärstickas för blodgivning. Men nähädu. Hur dålig blatte är en som inte får ge blod för att han är född i Sydamerika och kom hit som fyraåring? [ —————– ] så dålig blatte, ungefär.
Tydligen så finns det något virus, någon feber, eller något annat som är specifikt för just oss sydamerikaner, så vi får absolut inte ge blod. Alltså kan jag lika gärna bli bög nu, eftersom det redan är kört på blodgivningsfronten och eftersom just homosexuella män är bannlysta på slika tillställningar – något som jag alls icke kan förstå. I synnerhet som riskerna vad gäller HIV och liknande är högre hos heterosexuella, vad jag vet. Nåja. Any cute guys out there? Här finns en fet, luden blatte (o; (ja, jag skojar, jag har tjej och tänker inte idka mig åt några utsvävningar – annars är jag inte den som är den)
Annars var det gott med lite fika, trevlig lunch, en förklaring på Hans-Uno Bengtsson och fantastisk trevlig parköl efter allt det där. Inte ens det faktum att kedjan brast och jag fick gå hem från Lund lyckades förstöra stämningen i huvudet.
För övrigt har jag blivit biten av av semestercykling. Någon som vill hänga på?
Jag tänker: Tüzkland, Schweiz, Österreich, etc… tält, fiskespön, trangia och trevligt sällskap?
Dessutom är jag sjukt sugen på att åka på Peace&Love – kan inte nån bjuda mig?
amoxa
morpheo
Min luktar oxo fisk 