Archive for the ‘olyckor’ Category

…kanske är jag bara väldigt ogin, småsint och dryg. Kanske är jag ondskefull. Jag vet inte, men jag måste få tillstå att jag småskrattat mig igenom hela den här gurglegategrejen. Ja, alltså, Jörg “gurgel” Haiders tämligen omedelbara bortgång i en alltför snabb bil framförd av en alltför tankad, packad och sedermera klar herre.

Alltså hur tar resten av brunskjortorna det? Här har de satsat allt de har, all sin vilja och känsla, på en snubbe som ska företräda de gamla stolta värderingarna – kärnfamilj, mammapappabarn, nationalromantisk renlära (vad nu det är) och så visar det sig att han är en alkoholiserad, knarkande bög med pedofiltendenser. Något som dessutom verkar ha varit världens sämst bevarade hemlighet sedan Rob Halford.
Är det konstigt att det tar hus i helvete hos tyrolerbängona?

Missförstå mig rätt här: jag har inte det minsta emot homosexuella, tvärtom; personligen tror jag att vi alla är mer eller mindre bisexuella. Många av de homosexuella jag känner och/eller känt – bögar såväl som flator – har dessutom varit de mest fantastiska människor, sådana som vi själva bara kan sträva efter att vara, med enorm självkännedom och ödmjukhet (och en ordentlig dos gay-humor (som smittade av sig ganska fort)) men vad gäller Haider så verkar det onekligen som att något slog slint. Pressen kanske blev för hård, vad vet jag. Hur kan en människa egentligen företräda något som så gravt går emot en själv? Snubben var ju, böghöger eller inte, helt ute och cyklade politiskt, personligt, emotionellt och uppenbarligen även sexuellt sett – relativt sig själv och den politik han företrädde.

Av någon anledning så får jag för mig att han tog slut, att han tröttnade och egentligen, mer eller mindre, begick självmord. Ett ganska tragiskt liv som får en tragisk, men ack så slutgiltig, ände. Hur annars förklara knarkandet, supandet och vansinneskörandet i 140 knyck på småvägar?

Hm. Plötsligt blev det lättare att hålla sig för skratt.

Andra bloggar om: , , ,

Eller “Egentligen så har jänkarna en enorm tur!
Ni som redan nu tycker jag är en hatisk fan som bara tycker illa om allt och alla kan sluta läsa redan nu, för resten blir inte rolig lektyr för er, eller kanske ens någon.


Jag är måhända helt dum i huvudet, härstammande från en annan planet och allt det där – men jag tycker ändå jänkarna har en enorm tur, mitt i all otur. Den 9/11 – 2001 kraschades två passagerarplan in i symbolen för all världskapitalism – därav målet. Sju byggnader rasade och den totala summan dödade blev… runt 3000 personer, vill minnas att det var strax under.
Detta i ett komplex med kapacitet att rymma runt det femdubbla antalet människor samtidigt. Om planen träffat bara en timme senare så hade katastrofen varit än mer fullständig. Något som bla många chilenare världen om – och här får ni tro på mitt ord – gärna sett ske.


Igår rasade en bro i Minneapolisi full rusningstrafik – och hittills talas det om fyra (4!) avlidna, de som räknar högt räknar på 25-30 personer som dött i vad som även här måste anses vara en katastrofal händelse.

Är det bara jag som tycker att de – som tur är – klarar sig undan med blotta förskräckelsen? Är jag bara en cynisk fan?


Nå, det var egentligen inte den här nyheten jag reagerade på, utan snarare en kombination av två. Ungefär samtidigt – i mediavärldstid sett – inträffar nämligen en katastrofal tågolycka i Kongo – vilket låter mig göra en snabb jämförelse (nej, det är inte snyggt, men det känns nödvändigt):
Broras i USA: Ett tiotal notiser och artiklar, med bildreportage och allt – detta i de två stora drakarna (borgerliga – även om det närmast är ett skämt att tala om borgerliga medier kontra resten i det här landet). Antal döda 4 – eventuellt 30.
Tågolycka i Kongo: Två notiser/artiklar i samma tidningar som ovan – dock utan bilder. Antal döda: 60 – antagligen över 100.

Jag förstår till fullo varför förhållandet råder; att platser som “ligger oss nära” – även om de ligger på andra sidan jorden – renderar större nyheter och fler artiklar, jag är helt på det klara med varför en jordbävning utanför Thailand får mer uppmärksamhet än en i Afghanistan.
…men ändå får jag en obehaglig smak i munnen. Är inte längre så säker längre på att det är jag som är cynikern.