Hanoi Rocks

2007-06-29 in festival, musik, pressträff, revolution

Det verkar som att åttiotalet verkligen inte dog med åttiotalet. Förutom alla småttingar – uppenbart födda på 90-talet – som kutar omkring med hemmaprintade t-shirts med texten “80-talet, vart tog det vägen?” så sitter nu Hanoi Rocks och håller någon sorts presskonferens framför ett gäng fullständigt ointresserade fotografer och journalister. Och jag som bara skulle hit och kolla posten. Dottern första fråga, när bandmedlemmarna iförda enorma solbrillor stapplar in i salen och börjar… låta, är “Pappa…? Vem är de?”.

Det är ganska roligt, publiken (från så vitt spridda ställen som rockfoto.nu och lunarstorm) skrattar mer eller mindre förläget, jag vet inte. Mycket är ju givetvis spel.

“What do you think of the new record?”
– tystnad
någon: “I think it looks like a CD which you put in the player (…)”

Mitt i allt börjar bandet prata om heroin, afghanistan och läget där samt avslutar med kommentaren “rock’n’roll and politics don’t mix“, för att stunden efter ge sig hän i en tirad mot Bush, kriget i Irak och så vidare. Jag frågar hur det sista uttalandet korrelerar med det första och får svaret “you don’t have to be a dumb-arse to do rock’n’roll” – krig handlar om politik, rock’n’roll handlar om fred, kärlek och att ha kul.
De har säkert rätt, jag vet dock många rockmusiker som inte skulle hålla med. Som exempelvis Blacke Lawless i W.A.S.P. (Jag råkade läsa en kort intervju med honom i nån tågtidning på väg upp).

Har nog glömt att säga det: temat för årets festival är Revolution!