Kanske är det så att Rosengård behöver brinna

2007-05-21 in blattar, cykling, nyheter, politik, svennar

Det är synd om Reepalu. Inte nog med att han skickat sitt andra brev, på fyra månader, till sveriges regering – han väntar dessutom fortfarande på svar!
“Malmö kan inte ta emot så många flyktingar”, “Malmö klarar inte pressen”, “Malmö hit och Malmö dit”…

Klockan är strax över fyra, jag har fortfarande inte gått och lagt mig – kommer antagligen inte att göra så – och behöver fortfarande fixa rätt på min cykel. Dock kan jag inte låta bli att reagera på det som står i tidningen. Inte nog med att flyktingar och invandrare i Malmö, ja i hela Sverige, behandlas med skrämmande nonchalans när det gäller exempelvis misstro mot apatiska barn, utvisningar som är rena dödsdomar eller allra minst leder till tortyr. Sjukvård (avsaknad av sådan), påtvingad illegalitet, diskriminering i exempelvis polisiära sammanhang – nu vet jag ju inte hur det är för infödingar, men hur ofta blir ni/de förnedrade av polis efter att ha gjort en anmälan mot exempelvis ordningsvakter? Hur ofta blir ni intelligens- och utbildningsmässigt hånade av poliser som tycker sig ha all rätt i världen att föra bort folk miltals utanför stadsgränserna för att de sedan ska få ta sig hem igen och inte tycker att det är upp till dig att begära information?

Till dessa relativa småsaker som var de första jag kom på kan vi lägga frustrationen i att inte få jobb – för att du inte har ett namn som slutar på -son, att inte få pengar – för att du inte har något jobb och myndigheterna inte nödvändigtvis hjälper dig att ordna ett, att bli misstrodd av försäkringskassan för att de inte tror på dig när du förklarar din eventuella sjukdomsbild – för att läkaren inte förstått eller för att deras egna läkare fattar godtyckliga beslut utan att ens ha träffat dig…
Att vi blattar får sämre vård än ni infödingar är ju en numera etablerad sanning, lik den som gällde angående MKB – det kommunala bostadsbolaget i Malmö – och registreringen av för dem misshagliga personer. “Neeeej! Det är inte så, hallå, det är ju MKB! Ni har fel!” – så fel vi hade. Nåja.

Kort inpass:
Jag kommer att använda Malmö för Sverige, Rosengård för Kroksbäck, Holma, Rinkeby och vad det nu kan finnas för miljonprogram i Göteborg som jag inte känner till. Kortedala? Angered?

Kontenta: Det är inte pengar som fattas – Malmö har enorma mängder med pengar, hur skulle vi annars haft råd med bron, torson, port Malmö (eller vad det nu heter, infart Malmö kanske) och en mängd andra högstatusprojekt som rullats igång och/eller är klara. Javisst fattar även jag att det tagits lån, lämnats garantier, etc – men även lån måste betalas, även garantier måste uppfyllas – på ett eller annat sätt. Återigen; kontenta!

Det som saknas i Malmö – som får stå som exempel för Sverige – är vilja att förändra, det som saknas är rättvis fördelning, det som saknas är respekt för det annorlunda.
Det är inte konstigt att folk blir arga och förtvivlade när de går år efter år utan jobb, det är inte konstigt att folk ger upp när de har en utbildning hemifrån som är ren lögn att kunna använda i Sverige, eftersom… ja, jag vet inte vad det beror på, men det funkar alltså inte att komma som universitetsutbildad flykting och förvänta sig att på ett enkelt sätt kunna fortsätta inom samma fack i det här landet. “Universitetslektor i fysik? Vi har grytor du kan diska här på sjukhuset!“
Är det konstigt att kriminaliteten är hög bland folk som bor ute i socialt utsatta områden? Notera: både bland in- och utfödingar – det beror ju inte på att folk är “kulturellt betingade” att begå brott, tvärtemot vad Friggebo nu fått för sig. Är det så jävla konstigt att vi inte blir en del av ett samhälle vi inte släpps in i?

Det lustiga… det lustiga är att vi är många som inte är det minsta förvånade över att en snubbe som heter Mehdi Ghezali – vår alldeles egne kubasvensk – i åratal fick sitta och ruttna i ett olagligt fängelse för ett brott han inte begått, eller åtminstone inte blivit dömd för, medan en snubbe som heter Calle, eller Kalle, Jonsson plockas hem fortare än kvickt! Inte är vi många som är förvånade över att Thailand – vårt alldeles egna semesterparadis – fick så mycket stöd av oss här i Svea rike, medan andra katastrofområden får klara sig bäst de vill. Egyptier som får betald resa via specialcharter till ett spa som garanterat löser deras problem med stela ryggar? Eller väntanu…

Parentes:
Folk jag känner brukar reagera när jag kallar mig själv för “blatte” eller poängterar att jag inte är svensk – för hur ska jag kunna vara svensk i ett land som inte ser mig som sådan? Enda gången jag varit svensk är under den tid jag jobbade i Danmark. Kritiken brukar vara den att jag aktivt ställer mig utanför, på vilket jag svarar “Nej, jag noterar ett faktum“. Mina vänner säger “du kan inte dela upp folk i vi och dem på det sättet, för då har de vunnit!” – men jag kan inte heller låtsas att allt är fint, allt är bra, och därigenom låta bli att reagera. Eller? Nå…

Återigen kontenta.
Det handlar inte om att lösa problem genom att bestraffa, det handlar inte om att låta saker fortsätta som vanligt. Det handlar om att förändra en verklighet som för många ter sig som ren förtvivlan, det handlar om få vara med, det handlar om att synas, det handlar om att bli respekterad, det handlar om att tas på allvar…

Det handlar om att Rosengård kanske måste brinna.