Att leva hermetiskt

2008-08-18 in boende, byggen, chile, ekonomi, idioti, invandring, politik, rädsla, sverige, världen

Läste om Victoria Park hos Motkraft och fick nästan hicka. Gated Communities. I Malmö. Är det sunt? Att isolera sig själv från omvärlden, eller än hellre omvärlden från sig själv? Att leva hermetiskt?

Låt mig berätta om Chile – och då främst huvudstadsregionen och kustregionen bredvid; Santiago och Valparaiso/Viña del Mar. När jag talar om Chile i fortsättningen handlar det om dessa regioner, La Metropolitana och La V (som i femte).
Chile är ett av världens mest skrämda länder med ett av världens räddaste folk. Chile är ett land där alla hus är omringade av mer eller mindre höga galler, där alla fönster är mer eller mindre ingallrade och där människorna bor och lever i sina egna fängelsen, rädda för att öppna grinden, dubbelkollar alla dörrar, rycker och hänger för att se huruvida gallren håller.

Chile är ett land till brädden fylld med den sortens boenden som det talas om i Malmö. Inhängnade områden, inmurade områden, områden dit ingen utom de som “hör till” äger tillträde till. I Chile har höghusen egna portierer, vakter och stängda grindar. I de inhägnade områdena är husen – i motsats till vad du skulle kunna tro – inte befriade från de egna gallerna, utan har områdeshägnet som någon sorts buffertzon. I Chile har de larmade husen saftblandare.

Ändå är det inte rika människor som bor där (längre, kanske – så mycket vet jag inte), utan det är folk som är aningen lite mer rädda än andra. Förfallet är lika stort som i de vanliga husen och de som har riktiga pengar – för att tala det språket – sätter inte sin fot i gated communities.
Boende för en skraj medelklass, helt enkelt – och vi vet alla att medelklassen är ett falsarium, ett icke, något som egentligen inte finns, vad än borgarna försöker lura i dig. (Ja, jag går med på att jag har en något snävare definition av klassbegrepp än många andra.)

Kriminaliteten i Chile är kanske inte högre än i andra länder, men den märks; för precis som i USA (och för den delen resten av västvärlden) är medierna helt baserade på att sälja och försäljningen helt beroende av nyheter som visar på det jävliga, nyheter som skräms. Dessutom är Chile ett land med oerhörda klyftor, ett land som Sverige ironiskt och korkat nog använder som exempel på hur ekonomin bör drivas, genomföras, användas eller vad det nu är ekonomi “görs”. Chile är inget i-land! Låt mig för all del poängtera detta igen: Chile är inget i-land, det är det inte ens många chilenare som tycker. Istället säger de “ja, det är skillnad för dig som kommer från ett i-land”, “vi är ju trots allt ett u-land” och liknande. Problemen i landet beror – klart och tydligt – på klasskillnader. På att de få har alltför mycket och de många har försvinnande lite, på att “mycket vill ha mer” och att de som inget har används som hävarm för att pressa löner, försämra sjukvård och allt sådant vi ser hända även hemma.

Chile är ett djävulskt dåligt exempel på hur ekonomisk politik bör bedrivas. Ironin blir dubbel då många chilenare – politiker inräknade – ser Sverige som en förebild och skrattar högt när de inser att Sverige är på väg att göra sig självt till ett u-land med sina försämringar av utbildning och rätten till utbildning, nedskärningar inom vård, omsorg, infrastruktur och samhället i stort.

Vill vi följa ett dåligt exempel?

I Sverige har vi gott om idioter som hävdar att problemen beror på den så kallade massinvandringen. Ja, jag tänker på sverigedemokrater, nationalmotsvarigheter, nsf:are och andra politiska felfödda miffon som inte kan skilja röven från munnen vilket förklarar deras tämligen illaluktande retorik, men även på etablerade politiska partier i stil med i princip hela representationen i riksdagen utom vänster- och miljöpartiet (och rent seriöst har jag inte ett ruttet öres förtroende för miljömupparna som befinner sig i extremläge på kappvändarskalan).

Chile har, mig veterligen, inte särskilt många invandrare men kriminaliteten är märkbar, fångvården obefintlig och om det inte räcker så gör media sitt bästa för att skrämma folk till lydnad, högre galler och så vidare. Det är inte “massinvandrade horder” som gör att kriminaliteten är hög, droganvändningen likaså och att folk fängslar in sig. Det är inte flyktingar från tredje världen som ställer till det, i Chile lika lite som i Sverige. Problemen är helt och hållet klassberoende, där kriminalitet, våld, arbetslöshet och missbruk följer som en illa svans efter dem som inget har. I Sverige råkar dessa främst vara “invandrare” och flyktingar och då främst för att samhället är uppbyggt så att vi blattar helt enkelt hålls utanför. För att svenskar är lika rädda som chilenare, men har ett jävligt mycket mer uppenbar måltavla: Svartskallar. Va? Varför? För att vi är så mycket enklare att peka ut. Ärligt talat, har det ens blivit tillnärmevis bättre sedan vi började massutvisa folk på flygande band?

Det om det, tillbaka till gated communities: Victoria Park är knappast Malmös första. Lugnet blev inhägnat för många år sedan och även om området inte räknar med egna portvakter så är det dock så inhägnat som ett område rimligen kan bli – om än i sektioner. Turning Torso är helt klart ett gated community även om det kanske är lite svårare att erkänna som ett sådant då det inte har egna parker och så vidare. Ändock inhägnat.

Vi är alltså ett folk som, om det här får fortsätta, är på väg till våra egna fängelsen.

Den enda fördelen jag kan se med stängda boendeområden – eller livsstilsboenden om du så vil – är att när gallerna väl är uppe är de väldigt lätta att försegla. Låt dem bygga skiten! När alla väl är inne, när grindarna väl är stängda, då kedjar vi in dem, då svetsar vi fast dem, då ser vi till att de håller sig inom sina egna jävla murar!

Andra bloggar om: rädsla, politik, boende, gated communities, inhägning, partier, Sverige, Chile