Jag är flykting!

2008-03-01 in chile, dagbok

Lite av vart – ditt och datt, osv. Ett intryck av Chile.

Jag är flykting, dessutom är jag barn till flykting. Som sådan har jag, och mina barn, rätt till fri sjukvård genom det allmänna. Alltså inga privatläkare. Passar mig fint. Alltså har jag idag ansökt om födelseattest för att kunna ansluta mig till flyktingsjukvården, etc, bla.

Vid den vänstra pilen bor jag just nu: Peñaflor. Ungefär 40km från huvudstaden.

Detta i sin tur medförde en tur till grannstaden, eller bygden, eller vad – där i princip hela dagen spenderats med byråkrati, lite mer byråkrati, köande, vandrande, bussåkande (de är galna, men det funkar (: ) och. Tja. God mat, färska fikon direkt från trädet, knytnävsstora plommon samt en glass stor som tre måndagar. God som fan, dessutom!

Bussarna i Peñaflor är inte jättestora – och heter Micro! (:

Jag har även lärt mig hoppa på bussar i flykten och av likaså, att hållplatser kan bestå av en korsning med ett övergångsställe och att de chilenska mynten (chilesiska för dig, faid-rås) är ganska söta.

Avslutat med vattenmelon och lite kontoriserande. Kan egentligen inte bli mycket bättre – jag trivs mer och mer, och då har jag bara sovit här två nätter.

Kabelhärvor – här telefoni – är oxo ganska mycket Chile.

Igår.
Det flyter en rätt känd flod härutanför – Mapocho – en flod känd för att den letar sig väg genom huvudstaden. Den har jag nu korsat. Barfota, med gympaskorna runt halsen och ifånen däri. Inget blev blött – inte så att det störde åtminstone – och det var faktiskt ganska spännande (: Fötterna gjorde dock ganska ont efter promenaden på vad som i princip var en stenbädd.
I det här landet växer det pumpor lite varstans har det visat sig, får se om vi plockar några någon dag.

Har jag sagt att jag trivs?

Vad fan?

En annan sak jag gjorde igår var att bege mig till “La oficina civil” – alltså motsvarigheten till vårt skatteverk. Behövde fylla i papper så jag kan få chilenskt ID-kort. Tog runt fyra timmar i gassande sol (vilket jag i och för sig inte upplever som ett problem) och kändes ganska primitivt: fingeravtryck togs exvis med hjälp av en bläckbelagd metallplatta, trots att det på plats finns utrustning för att digitalisera digitalavtryck (fattar ni skämtet?) och allt sådant. Inte heller fick jag käka av vindruvorna som hängde där (de var förvisso besprutade)! Nåja.

Jaha! Chilensk roadracer! (:

Chilenaren är en skämtsam prick, ofta på gott humör och nära till skratt (de av er som läst en viss gammal biologibok fattar nog). Här i Chilania är jag den småtyste killen, vilket är ganska kul i sig (: