Archive for the ‘klättring’ Category

dagens dag

2008-03-02 in idioti, klättring, nazister, resor

Att vandra i huvudstaden
Besökte Santiago – landets huvudstad – idag på förmiddagen. Den är väl ungefär som alla andra huvudstäder; den har sitt stora torg, den har statyer som minner om Mapucheindianerna (ett av urinvånarfolket) och en hel jävla massa affärer. McDonkan finns givetvis – jag lånade deras wlan (eller waifai som de säger här) – så även Kentuckys Friterade Kycklingar och Birger Kung. Telefonbutiker finns överallt, men eftersom de bara säljer abbonemang och inte förbetalda kort, och eftersom SIM-korten dessutom säljs som en separat del som senare utrustas med abb. eller kontantkorterier så är det fullständigt omöjligt, mer eller mindre, att få ordning på telefonen så att den funkar som den ska. Jag skulle givetvis kunna köra på mitt svenska abb. och roama som fan, men det skulle allt svida i plånkan!
Inte heller har jag någon egentlig stans att bo än – alltså ingen telefon och ingen ny adress. Än.

…åka tunnelbana
Det underligaste med staden var nästan tunnelbanan. Tågen går inte på räls – även om det finns en skena att plocka el från – utan på gummihjul. Jag vet inte om dessa är luftfyllda eller solida, men icke desto mindre är det gummihjul. För att hålla tåget – som är förvånande modernt – stabilt i sidled så finns två skenor på ömse sidor och ett gäng stålhjul som ligger an mot dessa i 90o vinkel mot gummihjulen. Märkligt som fan. Dessutom ylar den när den kör. Santiago är överhuvudtaget ganska högljutt.

…och att skälla på en chilenare
Gick förbi en av de otaliga (otaliga!) småaffärerna som den här stans centrum är full (full!) av. Hela skyltfönstret är fyllt av naziprylar, emblem, lappar att sy på kläder och så vidare. Jag hajar – så blatte jag är – givetvis till och frågar affärsinnehavaren – så blatte han är – varför han har skyltfönstret fyllt av naziprylar:

– Hörru, varför säljer du naziprylar?
– Va?
– Ja, varför säljer du naziskit?
– (flinar) Därför att jag gillar dem?
– Vet du inte om att om du, en svartskalle, kommer att bli fullständigt ihjälslagen – ihjälslagen – om du råkar på en nasse?
– Eh…
– Kommer du till Sverige med sån skit på dig så kommer nazisterna att slå dig sönder och samman, det är ungefär så det fungerar där.
– Eh, men vad ska jag så långt bort att göra?
– Du är svartskalle, nazister gillar inte svartskallar vettu.

Här någonstans börjar snubben (en äldre snubbe, som säkerligen upplevt statskuppen och dessutom sägs vara vänster) flina fånigt och jag känner att det är lite skitsamma… så jag går min väg. Vi är ju faktiskt på väg till en kulle som vi ska klättra upp för.

Kullen är ganska hög, åtminstone ett hundratal meter och väl uppe vidtar nedklättring via den mörka sidan (alla sidor), följd av min mor och två mostrar samt den enas barn och en liten kusin från en annan moster som inte är med. Det var, för att använda ett milt ord, strapatsfyllt.

Det är natt nu. Hundarna håller sin sedvanliga nattliga serenad. Jag tror jag är ännu mindre hundmänniska nu än förr, om möjligt. Korkade djur. Verkar som att vi passar bra ihop, hundar och människor.